redolly

vet inte vad som händer men ibland tar tankarna an över alltså. Vad fan är jag ute efter , vad vill jag ha?

Jag saknar en person så mycket att det gör ont i mig. Jag saknar de vi hade. Jag saknar att kunna älska någon så mycket. Att kunna förlita sig på en person och känna samhörighet, att veta att han inte klarar sig utan mig och jag inte utan honom.

Och nu finns de en som har kommit att betyda minst lika mycket för mig , på ett mer moget sätt. Som får mig att känna mig vacker. Som får mig att tänka andra i banor och får mig att vilja fly världen runt och uppleva allt de vackra som är uppbyggt på denna jord tillsammans.

Men så är de nånting som sätter stopp. Vet inte om jag kanske går in för djupt i mina tankar och delar emd mig för mycket till er , men ni hade inte läst min blogg , som på nåt sätt också är min dagbok , om ni inte över huvud taget hade brytt er, så busted.
Men vad är problemet? Min alltmer tydliga avlägsning av attraktion till de manliga könet? maybe. eller jag vet i fan

Jag har allt jag kan önska så nära , men ändå så långt bort. Jag når de inte. Jag skulle kunna vara lyckligast och störst i världen men jag är faktiskt inte lycklig just nu och jag känner mig som världens minsta människa.

post nubila phoebus