redolly

....   och där har jag sagt de mest lärorika och sanna ordspråket jag någonsin kommer nämna.

Det är många som säger det , " ah de är klart man bara litar på sig själv? "
Men kära ni , de är inte så jävla klart. Hur många av er litar till 1000% på någon vän , en syster eller bror , mamma eller pappa?
Ganska många gör det .. Jag har alltid litat på ett av dessa ovanstående alternativ. Alltid. När jag har vart arg eller ledsen och sagt saker som jag för stunden inte menar , dumma saker om andra ( som vi alla säger när vi är arga/ledsna) så har ja kunnat säga de till henne. Alltid. Och jag har alltid vart 1000% säker på att de stannar där. Idag bevisades motsatsen.

time changes.

Jag tänker inte gå in djupt på vad som har hänt. Men jag känner mig så sjukt besviken. Bedragen. Sviken. Förolämpad. Helt sjukt.

Jag vet att jag är långt ifrån perfekt. Jag är medveten om det. Men till skillnad från dig så har jag lite moral. Lite finess i mig. Jag skulle ALDRIG säga något som du sa till mig i dag.

- jag ska stoppa upp de jag har i röven
men va hade jag nu?
-"du har inga pengar"
-"du har inga kläder"
-"du har inget körkort"
-"du kallade henne för subba"

Så fort jag öppnar munnen är jag otrevlig. Konstigt att de bara är du som har den uppattningen. Jag är arg. Så fruktansvärt arg.

Du vet lika bra som jag att detta kommer att lägga sig , men de brinner nu.
Jag älskar dig, men jag kommer faktiskt aldrig att säga något till dig mer, något som angår mitt privatliv.
Jag litar inte på dig.
Jag älskar dig.
Men du är falsk.