Långpromenad för själen

Åh .. nu käns allting plötsligt en gnutta pyttelite bättre. Gud vad hunden är människans bästa vän. Det är verkligen så sant som det kan bli. Hundens sinne måste vara skapat för att tillfredställa människan oavsett vilket humör den är på.
Jag gick långt. Sjukt långt. Var borta i nästan tre timmar. Bara för att tänka ännu mer. Men de känns på nåt sätt nyttigare att tänka i en tyst skog där det verkligen är så tyst att man nästan hör insekterna som man har under fötterna ,  eller på en badbrygga med rosa himmel framför sig samtidigt som man hör vattnet under sig. Tillsammans med denna änglaliknande skapelse. Hunden.








Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0