the one that makes me crazy

jag ger upp. jag tror inte ens på kärlek. det finns inte. man tar det man vill ha, eller hur?
vill ma inte ha det, så tar man det inte. svårare än så är det verkligen inte.
så sjukt hur man kan påverkas av någon. hur pirrig man kan bli.
och hur jävla fel man kan ha.
usch

hatar att varje kväll kommer någon och häller en hink med tankar i huvudet på en. jag blir galen. hatar att grubbla. hatar det.

jag är mindfuckad. totalt gone.


förlåt för mina inlägg som ibland blir lite svåra att förstå. förlåt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0