redolly

har ni någon gång känt er instängda?
 som att ni är fast i en flyttlåda som någon hela tiden fortsätter att tejpa igen.
hur man än slår och sparkar så kommer man inte ut.
 folk frågar hur man mår och man säger att man mår perfekt och att allting är bra men egentligen så håller man på att falla isär.

jag är fast i den här jävla lådan.
 den tejpas och tejpas varje dag, och ju längre tid de går desto mindre luft får jag.
jag vill inte ha komplimanger, jag vill inte planera, jag vill inte veta min framtid, jag vill inte låsa mig.

om ni har vart i samma sits som jag så vet ni också att man tillslut når en punkt då man antingen dör och följer med strömmen .. man låter sig tejpas som en mumie.
eller så gör man revolt.
 man gör saker man absolut inte får göra, allt för att få lite luft in i lådjäveln.

prata inte med honom- jag pratar med honom
var inte otrogen- jag ligger med alla
låt ingen dansa runt din midja- alla får dansa runt min midja
åk inte utomlands- jag åker världen runt
vi ska ha barn- jag kasterar mig
vi ska gifta oss- jag passar inte i vitt

jag har svårt att avgöra om det handlar om människans egen insikt, eller om det är min.
man vill göra det man absolut inte får, just därför att man absolut absolut inte får göra det.
 de ger omvänd effekt.
 när man älskar någon så mycket att man blir för mycket.
man vill bevisa för mycket.
 man lovar för mycket.
man kan inte lova att vara kär för alltid, även fast de känns så just för stunden.
förhållanden är inte en dans på rosor, men de ska ju kännas 100% rätt.
just nu är jag fasttejpad i lådan och sparkar som ett hysteriskt barn för att ta mig ut.
'är de meningen att man ska vänta tills någon öppnar och ligga där som en idiot sålänge?
isåfall.

då vill jag inte vara med längre

why do you make it hard to love you?